Uranutvinning, förbudet tas bort

Från den 1 januari 2026 är det inte längre förbjudet att pröva nya projekt för uranutvinning i Sverige. Förbudet i miljöbalken mot att ge tillstånd till gruvdrift eller gruvanläggning som avser uranhaltigt material har tagits bort, och uran är åter ett koncessionsmineral enligt minerallagen.

Det betyder däremot inte att uran får brytas fritt. Uranutvinning är fortfarande en starkt reglerad verksamhet som kan kräva flera olika tillstånd, miljöprövning och tillsyn.

Förändringen är viktig för gruv- och energisektorn, men också för kommuner, markägare och andra som kan påverkas av nya projekt.

Vad innebär de nya reglerna?

Tidigare fanns ett uttryckligt förbud i miljöbalken mot att ge tillstånd till gruvdrift eller gruvanläggning som avsåg uranhaltigt material. Det innebar i praktiken att nya uranprojekt inte kunde tillåtas på det sätt som andra mineralprojekt kunde prövas.

Genom lagändringen tas det generella förbudet bort. Uran förs också tillbaka som ett koncessionsmineral i minerallagen.

Det innebär att det åter blir möjligt att ansöka om undersökningstillstånd och bearbetningskoncession för uran. Ett projekt kan alltså prövas enligt de vanliga reglerna för mineralutvinning.

Skillnaden mellan att något får prövas och att det automatiskt får genomföras är avgörande. De nya reglerna innebär inte ett fritt tillstånd att bryta uran.

Uran får inte brytas utan tillstånd

Även efter lagändringen krävs omfattande prövningar innan uranutvinning kan bli aktuell. Ett uranprojekt kan bland annat behöva:

• undersökningstillstånd enligt minerallagen
• bearbetningskoncession enligt minerallagen
• miljötillstånd enligt miljöbalken
• miljökonsekvensbeskrivning
• tillstånd enligt kärnteknisk lagstiftning
• prövning av frågor om strålskydd, avfall och säkerhet

Vilka tillstånd som krävs beror på projektets omfattning, plats och verksamhetens närmare utformning.

Varför blir uran ett koncessionsmineral?

Att uran är ett koncessionsmineral innebär att det omfattas av minerallagens system för undersökning och bearbetning. Minerallagen reglerar bland annat vem som kan få rätt att undersöka en fyndighet och vem som kan få rätt att bearbeta den. Syftet är att mineral som anses viktiga ska kunna prövas inom ett tydligt rättsligt system.

För företag innebär ändringen att uran åter kan ingå i prospektering och tillståndsprocesser på ett annat sätt än tidigare. För markägare och andra berörda innebär det att frågor om undersökning, intrång, ersättning och miljöpåverkan kan få praktisk betydelse.

Miljöprövningen är fortfarande central

Att förbudet tas bort betyder inte att miljökraven försvinner. Gruvverksamhet kan ha stor påverkan på miljö, vatten, mark, människor och närliggande verksamheter. Därför måste större projekt normalt prövas enligt miljöbalken.

Vid miljöprövningen kan frågor om bland annat följande bli viktiga:

• påverkan på grundvatten och ytvatten
• risker för människor och miljö
• hantering av avfall och restprodukter
• påverkan på naturvärden och skyddade områden
• buller, transporter och lokala störningar
• långsiktig efterbehandling av området

För uran tillkommer dessutom särskilda frågor om strålning, kärnämnen och säker hantering.

Kärntekniska regler kan också bli aktuella

Uran är inte vilket mineral som helst. Eftersom uran kan användas i kärntekniska sammanhang kan även särskilda regler om kärnteknisk verksamhet och strålskydd aktualiseras. Det kan handla om krav på säkerhet, kontroll, tillsyn och hantering av material som kan vara strålningsrelaterat.

Det innebär att uranprojekt kan behöva prövas i flera parallella regelverk. Ett företag som vill driva ett sådant projekt behöver därför planera för en omfattande juridisk och teknisk process.

Påverkar reglerna kommuner och markägare?

Ja, förändringen kan få betydelse för flera aktörer.

Kommuner kan påverkas om prospektering eller gruvprojekt planeras inom kommunen. Även om det generella förbudet tas bort kan lokala frågor om miljö, markanvändning, vatten, infrastruktur och samhällsplanering få stor betydelse.

Markägare och andra rättighetshavare kan påverkas om undersökningar eller planerad gruvverksamhet berör deras mark. Då kan frågor uppstå om tillträde, ersättning, intrång och vilka rättigheter man har i processen.

Även närboende, föreningar och företag i området kan beröras, särskilt om projektet påverkar miljö, transporter eller lokal utveckling.

Ett bolag vill undersöka uranfyndigheter

Ett gruvbolag identifierar ett område där det kan finnas uran. Efter lagändringen är det möjligt att ansöka om undersökningstillstånd.

Det betyder inte att bolaget får börja bryta uran. Först behöver bolaget följa den prövningsprocess som gäller. Om projektet går vidare kan det krävas ytterligare tillstånd, miljöbedömningar och omfattande underlag.

Berörda markägare och andra aktörer kan därför behöva bevaka sina intressen redan tidigt i processen.

Vad bör företag tänka på?

Företag som vill arbeta med uranprospektering eller uranutvinning bör vara medvetna om att processen kan vara juridiskt komplicerad. Utred tidigt:

• vilka tillstånd som krävs
• vilka myndigheter som ska involveras
• hur miljökonsekvenser ska beskrivas
• vilka rättigheter markägare och andra berörda har
• hur frågor om kärnteknik och strålskydd ska hanteras

En bristfällig tillståndsstrategi kan leda till förseningar, ökade kostnader och svårigheter i prövningen.

Vad bör markägare och berörda tänka på?

Den som berörs av ett planerat uranprojekt bör inte vänta för länge med att sätta sig in i processen. Det kan vara viktigt att förstå:

• vilken typ av tillstånd som söks
• hur projektet kan påverka marken
• vilka möjligheter det finns att lämna synpunkter
• om ersättning kan bli aktuell
• vilka tidsfrister som gäller

I många fall är det lättare att påverka processen tidigt än när projektet redan har kommit långt.

Vanliga frågor